Mammadepression

Välkommen till nettans sida om mammadepression.

 

Denna sidan kom till för många år sedan när jag gjorde ett fördjupningsarbete inom psykologi och samtidigt gick en kurs i Internet (som då var ett nytt påfund) och en uppgift var att göra en hemsida.

Så två ämnen blev till ett, vilket jag inte ångrar idag.

Jag har fått så mycket positiv feedback och jag har hjälpt många mammor.

Jag är oerhört stolt över det.

Mycket har hänt för att hjälpa dessa kvinnor och jag som har 10 år mellan barnen har fått erfara hur mycket hjälp man nu kan få. Skammen och smärtan är dock densamma.

Kram nettan.

-------

 

Jag är inte utbildad inom ämnet men jag har själv blivit drabbad av denna sjukdom.

I min strävan att bli frisk har jag läst böcker om depression, personlig utveckling och alternativ medicin.

Jag har utbildat mig till ReikiMaster (lärare) och till Dipl. Massör

och jag har frågat människor om vad de vet om sjukdom och tillfrisknande.

Jag har provat en del olika behandlingsformer och kommit fram till "min medicin" som bl.a består av

Reikihealing, meditation, affirmationer, skogspromenader, avslappningsmusik.

Vad består DIN medicin av?

 

Min utveckling bevisar meningen med sjukdom och lidande.

Jag hade aldrig vågat utbilda mig som jag gjort om jag inte hade gått igenom denna svåra tid.

Det är en sanning att ur något ont kommer det alltid något gott.

Livet står aldrig stilla och det finns hopp för oss alla.

 

Många mailar mig och tackar för att jag skriver om mammadepression.

Jag får även samtal från hela landet och känner att behovet av stöd är stort.

Jag är glad över dessa mail, samtal och över att jag kan vara till hjälp.

Många studenter hör av sig och vill intervjua mig men det tar mycket tid och kraft

som jag hellre lägger på behövande mammor.

Jag har ställt upp på intervjuer i dagspressen för att jag tror jag når ut till de behövande där.

 

Känns allt mörkt och hopplöst för dig just nu?

 

Maila eller ring mig 040-40 12 17.

Kanske jag kan inspirera dig lite grann.

 

~nettan~

Mammadepression? Mina tankar

Det är inte lätt att bli förälder.

Man ska äta rätt så man inte blir tjock

och bebisen behöver kost-tillskott redan i magen.

Man ska välja rätt BB, rätt bedövning, rätt bilstol, rätt barnvagn, rätt försäkring,

rätt blöja, rätt amningsBh osv...

 

Dessutom måste du genast börja gympa, banta, köpa sexiga underkläder för

sexig och smal måste du ju vara.

Man ska inte gå ner sig för att man fött barn.

 

Glöm inte anmäla dig i dagiskö och så är det babysim, mammagrupper, pappagrupper,

babygrupper, babyrytmik, öppna förskolan, mamma-barn gympa…

Inte konstigt att man är totalt utbränd efter alla dessa krav.

Sen undrar alla varför man inte ser lycklig ut när man välsignats med ett välskapt barn.

 

Lyckas du inte med det är det nåt fel på dig.

"Har ni sett som hon har gått ner sig sen hon fick barn?

"Hon får skylla sig själv om han lämnar henne"

Om du sen skulle våga berätta för någon om hur du mår så får du genast höra

att "min förlossning ... den var minsann värre"

"min unge var minsann besvärlig"

"deppig? du ska väl inte klaga....jag vet en som fick en riktig psykos"

Helst ska du bara gå runt och se lycklig och harmonisk ut, men alla småbarnföräldrar

vet att det är stressigt och att alla krav kan ställa till det om man inte bromsar i tid.

 

Inte många nyförlösta känner detta lyckorus utan de flesta är helt

slutkörda, har ont och är smådeppiga.

Men denna deppighet skall inte hålla i sig en längre tid.

Om din depression inte förändras till det bättre inom en månad

är det dags att söka hjälp.

 

Har du självmordstankar så sök hjälp omedelbart.

 

Jag tycker att BB. MVC och BVC har ett stort ansvar

mot de mammor som har det svårt. Alltför många mammor går runt med en djup depression.

Jag gick med en svår post partum depression i nästan två år innan jag fick någon form av hjälp.

Detta trots att jag berättat på BB, Mvc och Bvc.

Jag möttes av vacklande blickar och snabba byten av samtalsämnen.

Vem ska uppmärksamma mammans tillstånd om inte utbildad personal gör det?

Beror det på nedskärningar inom vården eller en brist på medlidande?

Ska man kräva av släkt och vänner att de ska uppfatta kvinnans signaler rätt?

 

Alla deprimerade mammor sänder ut signaler men det är inte alltid lätt att se.

Man vill inte att andra ska se att man mår dåligt eller visa att man tappat kontrollen.

Det kan vara så att mamman inte ens vet att något är fel, det ska kanske vara så här.

Jag fick höra från en av mina närmaste "det är ju typiskt henne." "ryck upp dej va?"

 

Detta är en sjukdom man inte kan rycka upp sig ifrån.

Jag kämpade på egen hand i många år och när jag tänker tillbaka kan jag inte förstå

var alla dessa konstiga tankar kom ifrån.

 

De flesta kvinnor får någon form av depression efter en förlossning.

Hur nere man blir är väldigt varierat men de flesta känner en sänkning av humöret och välbefinnandet.

Begreppet är så känt att man nästan går och väntar på att deppa ihop på 3:e dagen när mjölken rinner till.

Allt för många tror att det är detta som är mammadepression och skulle man bli mer deppig

än så är det en psykos.

 

Men mammadepression är en svår sjukdom som ofta innebär självmordstankar.

 

Även om det ser ut som om man mår bra så kan det vara ett kaos inuti.

Man har fått ett barn som man älskar innerligt och det är underbart att gosa och sköta den lille.

Man går stolt med vagnen när man väl tar sig ut.

Ingen ser hur man har det när den lille sover och man är ensam.

Man gör sitt allra bästa men det är ändå totalt kaos inuti.

 

Depressionen kan vara långvarig och svårläkt även om man får hjälp tidigt.

Tänk er att mamman inte förstår att hon är sjuk, eller inte vågar berätta av rädsla

för att mannen ska lämna henne, vad släkt och vänner ska säga,

eller att myndigheterna ska ta barnet ifrån henne.

I detta tillstånd är det lätt att fantasin skenar iväg.

 

Pappan borde väl märka nåt tänker man.

Men han är kanske fullt upptagen med att lära sig bli pappa.

Dagens pappor har också en stor press på sig att vara lyckade och lyckliga.

Och om mamman försöker dölja sina problem för honom

är det inte så lätt att förstå att något är riktigt fel.

 

Hur ska våra män förstå det när de har svårt att förstå oss i vanliga fall

 

Jag personligen tycker att man borde satsa mycket mer på förberedande kurser och träffar av olika slag

inför förlossningen och aktiviteter efter förlossningen.

Dessa träffar ska vara mysiga och inte stressa upp ytterligare.

Det finns mycket man kan göra med avslappningsövningar, musik, mysig inredning

och sedan låta människor själv få prata och berätta vad de vill ha hjälp med.

Jag ville t.ex få prata om min förlossningsskräck när jag gick på Mvc.

Det fick jag inte och jag förstår fortfarande inte varför?????

 

I vårt samhälle är det så fult att vara sjuk i själen och det krävs mod att

våga söka den torftiga hjälp som erbjuds (antidepressiva medel och ett enstaka samtal).

Om man inte får den hjälp som behövs och istället trycker ner dessa känslor,

är risken stor att depressioner kommer att blossa upp då och då i livet.

Att gå med obehandlad sjukdom kan ha förödande och onödiga konsekvenser.

 

Min önskan är att förståelsen för dessa problem ökar.

När det blir tillåtet att vara sjuk blir det lättare att bli frisk.

 

Tänkbara orsaker till postpartum depression.

 

Det som händer i kroppen vid en graviditet och förlossning visar inte något klart samband med postpartum depression.

Det spelar ingen roll om man är förstföderska eller omföderska.

De största orsakerna är bl.a bristande socialt stöd,

låg stresstålighet, många negativa livshändelser och vad jag tror en kemisk obalans i kroppen.

 

Vi är alla olika med olika vanor och behov.

Jag själv hade mycket svårt att klara stress när jag var sjuk.

Jag var dålig på att organisera och planera.

Jag hade svårt att fatta mer än ett beslut åt gången.

Alla som har barn förstår vilket problem detta innebär.

 

I vissa länder har man ritualer kring barnafödandet och mamman pysslas om den första månaden.

Då kan hon helt gå in i mammarollen utan att behöva tänka på mat och disk.

Vi ska helst vara supermammor och inte visa ett spår av förlossningen.

 

Termen postpartum säger inget om orsaken till depressionen

utan mer att det är tidpunkten efter en förlossning.

 

Vi får inte glömma bort papporna. De har ett tungt jobb med att bli pappor,

deras käresta har förändrats och vad de än gör så är det fel (?!?)

De får också många sömnlösa nätter och har ändå ett arbete att sköta.

Hur många pappor blir deppiga, är det också 10%?

Jag tror att all depression beror på utbrändhet,

och att utbrändhet beror på känslomässig stress.

Så känns det bättre om man kallar mammadepression och pappadepression för utbrändhet?

Blir det lättare accepterat då?

Då kan vi ju kalla oss för förlossningsutbrända och känna oss lite inne!

Känslorna efter förlossningen.

 

Det kan variera oerhört hur man känner sig efter förlossningen.

Du kan leva i glädjerus, känna dig matt, likgiltlig, gråtfärdig, överlycklig eller besviken.

En del kvinnor blir omedelbart förälskade i sina barn,

men många andra är ganska likgiltiga för dem.

 

Du kan ha ställt upp alla slags mål för dig som du skulle uppnå under

förlossningen och känner dig misslyckad.

Du fick kanske istället fick en epiduralblockad,

ett klipp eller blev förlöst med tång.

Du ville kanske ha en guldlockig flicka och fick istället

en mörkhårig pojke med märken efter tången.

Barnet kanske liknar den av dina släktingar som du minst tycker om.

Något du kanske inte väntat dig är att du saknar bebisen i magen.

Man kan känna sig tom och ensam.

När magen var stor blev man behandlad som en speciellt välsignad varelse

men nu står alla och tittar ner i vagnen och är inte alls intresserad av en trött, blek, sömnlös

och gråtfärdig småbarnsmamma.

 

Förstföderskor kan bli helt förkrossade när hon upptäcker att hon ska stå i beredskap

24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Det finns inga pauser.

Förstagångsföräldrar ska dessutom lära sig att vara mor och far.

 

Många känner sig misslyckade för att de inte klarar av hushållet,

sysslorna hopar sig och de går fortfarande i morgonrock fram på eftermiddagen.

De flesta kvinnor är vana att sova 8 timmar per natt utan avbrott

och det kan ta månader att vänja sig vid sitt nya levnadssätt.

 

Förlossningsarbetet uppfattas ofta som den stora finalen på graviditeten

men det är i själva verket början på en helt ny livsstil.

 

Självmordstankar

 

Sök hjälp omedelbart om du har självmordstankar.

 

Psykakuten, mödravården, Bvc, din mamma, en kompis.

Det finns hjälp och du ska inte bära detta helt ensam.

 

Den som är deprimerad känner ofta att livet är väldigt meningslöst och tungt.

Depressionen färgar alla tankar och upplevelser.

Man ser bara det svarta i tillvaron och

kan inte glädjas åt positiva händelser och upplevelser.

Det är inte svårt att förstå att den deprimerade har lätt att få självmordtankar.

Tankar på självmord måste tas på allra största allvar och det är en myt

att de som pratar om det sällan gör det.

 

Reiki en perfekt metod eftersom man arbetar på orsaksnivån

och man får en snabb förbättring. Utbrändheten beror på att man förbrukat sin energi

och kommit i obalans. Reiki tillför ny energi och balanserar kropp och själ igen.

Reikihealing är dessutom så otroligt skönt att få.

Varmt, avslappnat och en känsla av inre frid.

När man slappnar av får kroppen och själen kraft till att läka.

 

Givetvis finns det andra metoder som kan hjälpa om man hellre vill det.

Det viktiga är att man söker hjälp.

Vad gör man då om allt blir fel?

 

Många deprimerade mammor tror att om de visar hur dåligt de mår

och om de berättar om sina sjuka tankar kommer barnen att tas ifrån dem.

Det är faktiskt så att postpartum depressionen är en helt normal reaktion

efter en så omvälvande upplevelse.

Forskningen visar att ungefär en av tio nyblivna mammor visar depressiva symtom.

Det är ett problem som tycks vara relativt okänt även för dem som arbetar inom mödra- och barnhälsovården

och det finns nästan ingen hjälp att få.

Säger man att man mår dåligt så skickas man genast runt till en massa folk som

inte har en susning om hur man ska ta tag i problemet.

Antidepressiva medel verkar vara det enda psykiatrin har att ta till

och visst kan det hjälpa en del, men det kan ju inte vara den enda lösningen.

 

Själv fick jag inte någon hjälp i det akuta skedet.

Jag försökte berätta för BB-personal och all annan vårdpersonal jag kom i kontakt med

men de vände bort huvudet och började prata om något annat.

När jag sen efter två år fick komma till "spädbarnshjälpen" erbjöds jag medicin

men då hade jag gjort det värsta jobbet redan och då kunde jag strunta i deras piller.

Jag fick lita till min egen förmåga och Reikihealing blev räddningen för mej.

 

När jag fick barn andra gången var jag mer medveten om vad jag behövde och kunde ställa krav.

Visst kände jag mig skör och i jämförelse med andra mammor var jag svagare.

Tredje barnet var som en dröm.

 

 

Jag märkte då att mycket har, tack och lov, ändrats inom vården men man måste själv vara på hugget och ta för sig.

Men det är ju tyvärr oftast så att de som inte vågar, kan eller orkar ta för sig

är de som har lättare för att drabbas.

 

Till dig som vill hjälpa en deppig mamma.

 

STÖD, STÖD och STÖD

 

Det kan ta lång tid att komma igen efter en förlossning.

En deppig mamma skäms ofta över att hon inte känner den stora glädjen över babyn.

Vissa dagar orkar hon kanske inte ens gå ur sängen.

 

Det finns en mängd olika saker man kan göra för att hjälpa henne:

 

diska, städa, umgås, bjud på god mat, köp en tidning

och ta en promenad med henne om hon orkar.

Ge henne beröm för det hon faktiskt klarar av.

Be henne inte att ta sig samman för det kan hon inte.

Gör skitjobbet så att det roliga finns kvar åt henne.

 

Det är inte säkert att det är en tjänst att ta babyn med ut på promenad för att låta mamman vila,

hon kan uppfatta det som om du inte litar på henne.

Fråga henne om hon vill att du ska ta disken eller lillen.

Låt henne gulla med babyn när du tar över i hemmet.

Det gäller inte bara mannen utan även svärmor och bästa kompisen,

er tid med babyn kommer sen när mamman har hämtat sig.

Låt henne vara i centrum lite.

 

Har det inte släppt inom några veckor så är det dags att söka hjälp.

Vänd er till BB, BVC eller vårdcentralen och be dem hjälpa er.

Vissa kommuner har speciell hjälp just till nyblivna föräldrar.

Även om det har gått ett par år sedan barnet föddes så är det en rättighet att få hjälp.

 

Alternativa behandlingar ger ofta snabba resultat.

Hjälp henne att beställa tid till massage, Reikihealing eller zonterapi.

Låt henne prova lite av varje och se till att det sker en gång i veckan.

Många terapeuter gör hembesök.

 

Om du känner att du vill prata med någon som har gått igenom detta

så får du gärna ringa eller maila till mej.

 

Jag är ingen expert på området men jag har tid och lust att lyssna på dej.

Du når mej lättast på kvällarna.

 

040 - 40 12 17